julialorentzson

Jag har nu hållt på väldigt länge. Så länge att de flesta skulle nog redan gett upp. Men snart känner jag att jag verkligen inte orkar mer. Allt tar tid hela tiden. Ibland önskar jag bara att han aldrig blivit skadad och att vi hade nått höjderna som vi skulle och att jag kanske idag hade försökt leta ett nytt perfekt hem till honom och gå upp på storhäst när vi hade nått våra mål förståss. Men jag har varit väldigt ledsen och nere de senaste sagarna och orken har inte funnits där hellt enkelt. Vi var på gång igen. Vi skulle ha roligt och njuta av sommaren som ligger framför oss. 

 

På måndag ska vi in till kliniken och böja honom, se om han är halt. Är han inte det tror jag allt beror på ryggen. Jag vet inte om det räcker med massage eller om han måste få muskelavslappning. Jag har ingen aning. Men även om det bara är något litet så kräver det säkert någon vila osv och jag för börja om igen. Jag har tagit det väldigt lugnt och nu när jag verkligen börjar belasta honom med mer träning, muskler och kondition samt tävlingar osv så går det inte. Jag är villig att ge honom alla chanser i hela världen för det är han verkligen värd. Men hur länge ska man hålla på? Både jag och min familj vat att han inte är någon promenadhäst eller en som bara går i hagen hela tiden. Han blir galen och han blir knappt hanterbar för att han bara sprutar av energi redan när man sätter foten i stigbygeln. 

 

Vi har gått igenom saker som inte många andra har gjort och jag vet att alla andra skriver likadant om sina hästar men vi två har ett band och det är starkt. Vi är som ett gift par som bråkar och retas hela tiden men vi älskar fortfarande varandra och jag hade aldrig valt honom om jag inte visste från första gången jag såg honom att det är min häst. I sommar har han varit min i 3 år. Vi har gjort 67 starter varav 15 nollor, 8 uteslutningar, 14 placeringar, 5 vinster. Men jag ångrar inget. Oj vad jag har lärt mig på dennna ponnyn. Jag har kämpat. Jag har lagt ner blod svett och tårar på honom och det har tagit mig till den jag är idag. All glädje och lycka som han har gett mig. Oavsett vad som händer på måndag så kommer han alltid vara min allra första egna ponnyn och ingen kommer kunna ersätta den plats som han har hos mig.