julialorentzson

Var med påklubbhoppnignen igår på Baricha! Hoppade bara 80cm men jäklar vad roligt det var. Kom perfekt på alla språng och hon hade ett sånt sug som man vill ha. Hon rukar ofta få panik på framhoppningen då det blir för mycket för henne men hon skötte sig jättebra, hon la i backen några gånger men annars var hon lugnare än förväntat! Så det var verkligen jätteroligt och jag kännde att jag kunde och att vi hade en jäkla massa kul både hon och jag! 

Fredag idag. Borde vara lycklig men det har varit en skitdag... Den började bra men sen drog min id lärare över så att jag nästan missade bussen och sen tänkte jag att det skulle bli några lugna sköna timmar i stallen men nej. Personer som inte bryr sig om vad andra känner och tänker inte ett dugg på vad som kommer ut ur deras mun. Helt förbannad och ledsen på samma gång. Usch och fy, hoppas jag är på bättre humör imon! Sen kom ju den där uppsatsen som skulle vara in ikväll också... Känner att dan bara vill jävlas med mig asså.

Jo nu är det så att jag får skritta och gärna jobba honom i två veckor och sen får jag börja trva lite smått. Mest igångsättningar mm 5% av passet. Så vi börjar skata men säkert. Så nu håller jag alla tummar och tår på att det här kommer funka! Om en månad ska vi in med honom igen och kolla eftersom vi vill att han ska vara superfräch när vi börjar komma igång ordentligt!

Lärget var jätteroligt och vi hade jättetrevligt! SKrattade ihjäl oss och var mest vakna på överskottsenergi. Jag fick rida hennes tävlingshäst Appolonia och vilken häst alltså! Steget och hela hästen, det var helt otroligt. Jag hade en bra och rolig helg helt enkelt! 

I 1,5 månad nu har jag haft hopp, hopp om att min fina underbara ponny ska bli frisk. Så att jag ska kunna sitta på honom igen. Kunna njuta av hur roligt det är att rida just honom. Idag åkte vi in får att kolla upp honom och jag var inställt på att han skulle behöva en behandling till. Jag var inställd på det för att jag inte skulle bli besvkiken om så var fallet. Vi kommer iaf in dit och böjer honom och när vi var klara med frambenen så sa veterinären:

" Jag ser ingenting, han är inte det minsta öm."
Och jag som stog chockad bredvid sa bara "Va?"

Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det och hur allting gått till.

JAG HAR EN FRISK PONNY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!