Hoppet som blev verklighet
I 1,5 månad nu har jag haft hopp, hopp om att min fina underbara ponny ska bli frisk. Så att jag ska kunna sitta på honom igen. Kunna njuta av hur roligt det är att rida just honom. Idag åkte vi in får att kolla upp honom och jag var inställt på att han skulle behöva en behandling till. Jag var inställd på det för att jag inte skulle bli besvkiken om så var fallet. Vi kommer iaf in dit och böjer honom och när vi var klara med frambenen så sa veterinären:
" Jag ser ingenting, han är inte det minsta öm."
Och jag som stog chockad bredvid sa bara "Va?"
Och jag som stog chockad bredvid sa bara "Va?"
Han är alltså frisk?
I en och en halv månad har jag gått och tvivlat på att han någonsin skulle bli frisk. Det är helt sjukt, helt sinnes att jag idag fick åka hem med en frisk ponny och att jag ska få sitta på honom igen! Satt hela vägen hem och bara lät det sjunka in och jag har knappt fattat det själv. Ingenting kan förstöra min glädje. Har inte varir såhär glad på väldigt länge. Inte ens alla läxor oxh skit som jag har fått sitta med hela kvällen kan ta bort glädjen som rusar inuti mig!
Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det och hur allting gått till.
JAG HAR EN FRISK PONNY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kommentarer
Trackback
Jag heter Julia Lorentzson, här får du veta mycket om mitt liv som tävlingsryttare och följa med i mina med och motgångar. Jag har två hästor som heter Picasso som är en valack född 01 som jag haft i 2,5 år och WHAT's Castor född 08. Hoppas du tycker om min blogg.
