julialorentzson

för någon vecka sedan fick jag en fråga av min ena mentor om jag kunde gå upp och göra en kort sammanfattning av hur mycket tid hästsporten tar. 

Jag kan gå upp och prata på hur länge som helst om hur lång tid det tar och hur jobbigt det är vissa dagar. Hur hårt man sliter för någonting man vill så otroligt mycket men vem skulle lyssna? Vem skulle bry sig om det jag säger? Ingen, inte en enda person som inte håller på med det jag gör skulle bry sig för de förstår inte. Det är knappt så att jag förstår det. Alla skulle tro att jag var dum i huvudet om de fickreda på hur mycket tid av sin dag man lägger ner, hur mycket känslor och sammanbrott man har haft, hur mycket pengar man lägger ner för att en individ ska må så bra som möjligt. Nej, ingen förstår varför vi håller på med detta. 

Jag fick i julas en fråga av en person om varför jag rider? Ärligt talat så visste jag inte vad jag skulle svara, eller egentligen visste jag det i mitt huvud men att få de rätta orden till en person som förmodligen tycker att jag slösar bort min tid på fel saker, det är svårt. Svårare än jag trodde. Jag frågar mig själv hela tiden varför jag släpar mig upp varje morgon för att hästarna ska ha mat, varför jag lägger så mycket energi för att uppnå målen som jag har satt. Varför jag utsätter mig själv för känsliga sammanbrott som kan knäcka en totalt. Jag kan säga er att det finns inget svar för mig utan det är SJÄLVKLART. 

 

Jag fastnade för dassa underbara individer en gång och jag har inte kommit ur det. Jag lägger ner minst 3 timmar varje dag i stallet. För mig finns det ingen vilodag. Knappt om jag är sjuk. Jag går upp klockan 6 varje hleg om inte tidigare för att hästarna ska ridas och stallet ska fixas. Sen kan jag få vila om jag inte har läxor. Kl. 12-13 ska de ha lunch och sen på eftermiddagen ska de in och på kvällen ska de ha kvällsmat. Det är heldagarspass för mig som har hästarna i ett eget stall men jag klagar verkligen inte. Jag gillar att jobba och arbeta men ibland vill man faktiskt bara ligga kvar i sängen och lata sig, kolla på film och käka godis som de flesta ungdommar gör. Ibland känner ångrar man att man anmälde sig till tävlingen när man måste gå upp vid 5 och komma hem kl åtta. Särskillt när man är förmestradels själv då mina föräldrar har mcyket annat att göra plus att jag har två andra småbröder som kräver sin tid också. Det är jobbigt de dagarna man kommer hem och är helt slut från en tävling och har hela staller kvar och så ska man mocka transporten och ta in och ställa alla grejer iordning och dessutom ha en till häst som vill ha uppmärksamhet. Man blir trött, det är sanningen. Kroppen måste anpassa sig till så mycket arbete och det tar tid. 

 

Min dag ser inprincip ut såhär:

Jag går upp och går till skolan. 

Jag kommer hem och går ut till stallet

När jag är klar med stallet gör jag läxorna

När jag gjort läxorna så är jag så trött att jag går och lägger mig. 

På helgerna tar jag hästarna helt då mamma släpper ut dem på vardagarna. 

 

Men trots allt detta så gör jag ändå detta eftersom jag har en vilja som vuxit inom mig. Jag vill rida och jobba hårt. När jag är på semester längtar jag hem eftersom jag vill rida. Det är konstigt hur dessa varelser kan ge en så mycket drivningskraft och lycka. Hur de kan få en att skratta och göra ens dag till något bra när den varit skit. Jag lever ett annorlunda liv jämfört med många andra men jag helt säker på att jag verkligen inte skulle vilja byta till ett liv utan hästar.

Och som svar på min mentors fråga så hade jag inget svar. Det enda jag sa var att " Det finns inte tillräckligt med tid för att sammanfatta livet som hästmänniska".