De få gångerna är guld värda

Tränade lite hoppning idag och det gick bara så jäkla bra! Hade en bra känsla från börjam till slut. Jag RED för en gångs skull och ja jag är nöjd med mig själv. När Mats till och med klappat händerna efter sista rundan sprutar lyckan innombords.
Banan bestod av mycket bommar innan hinderna och en serie och lite till. Den var riktigt rolig att rida och det var lite att bita i. Det enda jag ska tänka på att bestämma mig när jag kommer i dessa så kallade "mellanlägerna" som jag blir lite velig med.

När jag kom hem var jag så taggad och lite överskottsenergi så jag bestämde mig för att hoppa upp på Bosse barbacka och följa med Fia och skritta en sväng. Eller tanken var att vi bara skulle skritta hehe. Men så vips hittade vi två hinderstöd och bommar som vi ställde upp. Hoppade lite lågt på 30cm kanske? Och jäklar vad han taggade igång. Han visste inte vad han skulle ta vägen haha. Han sprang på sidan och försökte komma undan hela tiden. Sen höjde vi lite och han tar i till och med bockar efterår haha. Ingen sadel heller...
Det var så roligt att se att han också spruyade av lycka även fast det knappt var ett riktigt språng. Den glimten i ögat och den energin så fort jag vände upp.

Jag vet att han egentligen inte ska hoppa och nu har han haft sår och allt. Men han kändes fräch och pigg så jag tänkte att så lite gör ingenting. Jag är rädd om honom och jag har varit väldigt lugn och försiktig i hans igångsättande. Jag har haft så mycket tålamod med honom. För att jag vet att håller han inte nu så är det nästam säkert att han inte kommer att hålla alls. Så jag gör allt verkligen allt för att förebygga skador mm. Jag kanske inte skulle hoppat det där hindret men nej jag ångrar ingenting för det var så j*vla kul. Jag och han behövde det och jag har saknat känslan. Saknat att hoppa honom. Saknat att känna hur han suger tag i hindrena och kanske bara skiter i mig för att det är det bästa han vet.

Långt inlägg men det är dessa stunder som man får ta vara på och denna glädjen som man får behålla och tänka på när det kamske inte riktigt går som man vill.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0