Prestations ångest

Jag vet att prestations ångest finns i alla olika grader och i på många olika sorter också. Jag har själv väldigt mycket prestationsångest och jag lider av det. Det tär på mig för att jag har för mycket inom mig. Man kan få prestationsångest av föräldrar, lärare, tränare och kanske många andra personer också, men jag tror att mycket av alla våra prestatonsångester kommer från oss själva som Jens sa. Vi bygger upp det i huvudet utan att riktigt tänka på det. Min prestationsångest är mest i skolan. Jag känner press på att jag måste vara bra och duktig. Jag kan inte göra något misstag eller strunta i att plugga till något. Jag vill framförallt visa att jag kan. En så kallad "duktighetsprinsessa". Prestationångesten bygger upp en stress inom mig. VIll ha bra betyg och omdömen. Vill få bra kretik. Men det som är konstigt är att jag vet att det är ingen som har några krav på mig egentligen. Det är bara jag.
 
Prestationsångesten uppkommer också i stallet där jag tror många andra känner precis likadant som mig. När man har ångest och stress inom sig så rider man sämmre. Man kan inte heller känna att det här är roligt. Att man gör det här för man man själv tycker det är så jäkla roligt. Annars skulle man inte lägga ner så mycket tid i stallet som vi stallmännsiksor gör. Jag tycker ibland att prestationsångst kan vara bra i syfte till lagtävlingar tex. Då är det en rolig sak och ibland, men märk ordet ibland att man presterar bättre med lite press på sig om det inte tar över helt.
 
Jag vet själv att jag rider sämmre när folk tittar på mig och inspekterar min ridning. För det är klart att man vill rida bra så att de tycker "Hon är duktig på att rida" och dessutom "vilken fin häst!" Man vill visa att hästen är fin också. Eller hur? 
Jag vill vill släppa min prestationsångest. Jag vill ha bort den. Man mår inte bra av att ha för mycket prestationsångest. Jag tror verkligen att ingen gör det. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0