julialorentzson

För circa ett år sedan debuterade jag LA och det känns inte alls som om det var så länge sedan! Jag kommer ihåg all nervositet och spänningar inför det, jag skulle starta på Börjes ponny cup vilket innebar maxade hinder och ganska komplicerad banan men vi tog oss rund med ett ynka nedslag! Kom ihåg hur glad jag var och nöjd med både mig och hästen! Jag kunde glatt skicka iväg ett sms till min hopptränare och säga att jag bara fick fyra fel i min första LA! Hittade även ett gammalt inlägg som jag tror aldrig publiceredes som jag skerv innan jag åkte iväg på tävlingen! Lite roligt att läsa!

 

jag känner redan att nervositeten börjar komma inför Börjes och att jag börjar tänka väldigt mkt på det. Jag är supertaggad till 100% men samtidigt är det lite läskigt. när man väl tycker det är läskigt så börjar man tänka saker som man INTE ska tänka på saker som bara ställer till för en själv. Sådana händelser har jag varit med om såå många gånger! Man försöker att få bort alla negativa tankar men ibland går det helt enkelt inte! hjärnan kan lura en mer än vad man tror. När jag ser andra rida höga klasser så tänker jag att "är dem nervösa? Var dem nervösa första gången de debuterade?)

Vissa är helt lugna och tänker inte ens på att de kan vara nervösa men vissa vill bara packa ihop sina saker och dra därifrån. Jag däremot är någonstans mitt emellan, vissa stunder säger jag tyst för mig själv " Kom igen nu jag är supertaggad och det här kommer gå skit bra även om det går skit!" men vissa stunder låter det såhär: " Är jag redo? hur kommer det gå? klarar jag verkligen av allting?" men den tanken tänker jag slänga i soptunnan för den får tyvärr inte åka med! Tänk på det ni också. När man går upp en klass så höger man allting, pressen höjden konkuransen (stavning?) banan ändras och blir mer tekniska, allting blir nytt.