julialorentzson

jag känner redan att nervositeten börjar komma inför Börjes och att jag börjar tänka väldigt mkt på det. Jag är supertaggad till 100% men samtidigt är det lite läskigt. när man väl tycker det är läskigt så börjar man tänka saker som man INTE ska tänka på saker som bara ställer till för en själv. Sådana händelser har jag varit med om såå mycket! Man försöker att få bort alla negativa tankar men ibland går det helt enkelt inte! hjärnan kan lura en mer än vad man tror. När jag ser andra rida höga klasser så tänker jag att "är dem nervösa? Var dem nervösa första gången de debuterade?) Vissa är helt lugna och tänker inte äns på att de kan vara nervösa men vissa vill bara packa ihop sina saker och dra därifrån. Jag däremot är någonstans mitt emellan, vissa stunder säger jag tyst för mig själv " Kom igen nu jag är supertaggad och det här kommer gå skit bra även om det går skit!" men vissa stunder låter det såhär: " Är jag redo? hur kommer det gå? klarar jag verkligen av allting?" men den tanken tänker jag slänga i soptunnan för den får tyvärr inte åka med! Tänk på det ni också. När man går upp en klass så höger man allting, pressen höjden konkuransen (stavning?) banan ändras och blir mer tekniska, allting blir nytt. Man blir också mkt nervös, vissa kanske inte blir det men jag blir det! Men jag tror verkligen på mig och Picasso det är ju inte höjden som är problemet!