Wanties
Huvorna och schabraket! Ögongodis och jag skulle lätt kunna tänka mig och bosse i outfitten! Gahhhhhh vil ha!!!
Smått och gott om mig!
- Jag är en sån jäkla tävlingsmänniska så att det bara sjunger om det.
- Kan lätt bli irriterad för saker och ting.
- Hatar stress
- Älskar matte!
- Kan knappt sitta stilla utan att göta något...
- Är så himla tävlignssugen justnu.
- Kan somna var som helst när som helst. (bra egenskap)
- Jag är en person som gillar struktur och planering.
- Är en arbetsmyra
- Längtar efter lägret på höstlovet!!!!!
- Vill ha en till häst (kommer aldrig hända)
- Vi har faktisk ett stall hemma och bra mark och redskap för att ha häst.
- Längtar tills snön kommer
I know we can make it if we only get the chance
Klippning med häst på två ben
Försökte oss på att klippa Bosse idag när veterinären endå var där och skulle ge honom botulism sprutan. Hon gav honom lugnande för en stor häst men det syntes ingenting ting så vi fick ge honom en extra dos men han kunde endå stå på två ben. Han kickade stegrade och var helt out of mind. Det gick bra en stund men han var så spänd att man fick hela tiden vara beredd på att han skulle explodera. Det gick mycket bättre när vi bremsade men jag flög upp i luften x antal gånger för att få på den...
Fattar ni hur mycket energi den hästen har? Även fast han vilar så borde det iaf synas lite att han blivit drogad.. Tokhäst alltså.
Vi klippte färdigt och det blev någolunda bra och han ser normal ut! Vi fick till och med klippa huvudet. Hur vi nu lyckades med det? haha!
Återbesök
I tisdags var vi inne med Bosse på återbesök på kliniken för att ta bort stygnen. Det har läkt bra och vi sprang även med honom och hln tyckte det såg jättebra ut för att vara operdrad! vilket känndes skönt. Vi pratade också vad de hade gjort och de har tagit bort pålagringen och rakat på insidan på ledkapslen. Brosket ser jättefint ut och om det hade varit brosket så hade det varit kört.. Dem tror att han kommer att bli helt frisk och komma tillbaka och att det inte kommer att ta superlång tid heller eftersom sånhär operationer är så skonsamma. Så jag hoppas verkligen på det här. Om fyra veckor ska vi in igen och ev behandla om lederna är irriterade. Han fick komma ut i sjukhage i onsdags och han var så glad! Han har även fått på sig ett par skor så att vi kan gå med honom mer! 
Lördag kväll
Redan kväll och jag måste säga att jag har lite brist på ideer att skriva om... Det händer inte så mycket just nu och det känns tråkigt att slänga in massa onödiga och oläsvärda inlägg. Så jag tänkte att ni kanske har massa ideer eller kanske frågor?
Hösten är här!
Regnar väldigt mycket idag och är riktigt mysigt! Är påväg in till atan för att fixa lite grejer och sånt. Sen bär det av till stallet! Bosse ska bli ryckdad ordentligt och så måste jag hålla honom sällskap så det blir lite putsning också!!! Så har fullt upp idag! 
Fältet!<3
Hoppade Baricha idag på fältet och det gick väl helt okej. Hon hade en väldigt bra och fin galopp idag och hon kändes som värsta fälttävlanshästen! Största problemet idag var att hon var väldigt tiitig. Hon tittade på saker som hon hoppat tusen gånger innan och de hindrena som hon borde kollat på satte som en smäck. Flög även av henne dah (hehe) Hon hoppade till för något som varken syntes eller hördes alltså ett så kallat spöke. Jag var inte ett dugg beredd och på två sekunder så var jag på backen. Jag landade på fötterna så det var ingen big deal. Blev nog mest förvånad över att det gick så jäkla fort trots att tusen tankar hinner gå igenom huvudet på de ynka sekunderna. Hoppade en liten banan på slutet och då var hon kanofin! Men hon hoppade liksom igenom vattnet som om det låg en stock där så hon är lite rolig den där damen...
Prestations ångest
Jag vet att prestations ångest finns i alla olika grader och i på många olika sorter också. Jag har själv väldigt mycket prestationsångest och jag lider av det. Det tär på mig för att jag har för mycket inom mig. Man kan få prestationsångest av föräldrar, lärare, tränare och kanske många andra personer också, men jag tror att mycket av alla våra prestatonsångester kommer från oss själva som Jens sa. Vi bygger upp det i huvudet utan att riktigt tänka på det. Min prestationsångest är mest i skolan. Jag känner press på att jag måste vara bra och duktig. Jag kan inte göra något misstag eller strunta i att plugga till något. Jag vill framförallt visa att jag kan. En så kallad "duktighetsprinsessa". Prestationångesten bygger upp en stress inom mig. VIll ha bra betyg och omdömen. Vill få bra kretik. Men det som är konstigt är att jag vet att det är ingen som har några krav på mig egentligen. Det är bara jag.
Prestationsångesten uppkommer också i stallet där jag tror många andra känner precis likadant som mig. När man har ångest och stress inom sig så rider man sämmre. Man kan inte heller känna att det här är roligt. Att man gör det här för man man själv tycker det är så jäkla roligt. Annars skulle man inte lägga ner så mycket tid i stallet som vi stallmännsiksor gör. Jag tycker ibland att prestationsångst kan vara bra i syfte till lagtävlingar tex. Då är det en rolig sak och ibland, men märk ordet ibland att man presterar bättre med lite press på sig om det inte tar över helt.
Jag vet själv att jag rider sämmre när folk tittar på mig och inspekterar min ridning. För det är klart att man vill rida bra så att de tycker "Hon är duktig på att rida" och dessutom "vilken fin häst!" Man vill visa att hästen är fin också. Eller hur?
Jag vill vill släppa min prestationsångest. Jag vill ha bort den. Man mår inte bra av att ha för mycket prestationsångest. Jag tror verkligen att ingen gör det.
Oktober
Helt sjult att det redan är oktober!?! Det var nyss augusti haha. Idag kommer ett åsiktsinlägg om mitt förra inlägg så håll er uppdaterade! 
Jens Fredriksson "jag slet som ett djur fast år fel håll"
Jens Fredricson: "Jag slet som ett djur - fast åt fel håll"Lördagen den 19 september hölls inspirationsdagen "Hästkraft" på Strömsholm. En av föreläsarna var hoppryttaren och EM-medaljören Jens Fredricson. Med stor passion för idrotten får han åhörarna att skratta, hålla andan och hoppa högt upp i luften av förvåning.Text och foto: Theresia Viska Under 45 minuter pratar Jens Fredricson utveckling och målsättning, och om hur du gör för att lyckas nå dit du vill. Alla vet att det tar ungefär 60 sekunder att hoppa en bana, men tävlingen är bara en kontroll av hur din träning fungerar. Så hur ser egentligen förberedelserna ut? Rätt grundförutsättningarJens förklarar att det krävs tre grundläggande saker för att kunna utvecklas. Det första är ridtimmar. För att få tillräckligt mycket erfarenhet för att kunna utbilda en häst krävs det att du har suttit 10 000 timmar i sadeln. Ridningen ska sitta i ryggmärgen, ungefär som att hästen blir en förlängning av din egen kropp.- Om du rider en timme om dagen i 27 år så når du dit. Fram till dess är det hästen som utbildar dig. Så är det med all idrott och konst. Du måste träna, då går det inte att köpa sig till några genvägar, säger han.Nästa förutsättning för att lyckas nå stora mål är att du har känsla och mycket kunskap i det du gör. Det leder över till den tredje förutsättningen som Jens uppenbarligen har stor mängd av ? hängivenhet. Han säger att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och att ställa sig frågan "Hur mycket tid är jag verkligen beredd att lägga på ridningen?". "Väx upp för i helvete!"Utan att ha köpt en enda egen häst i hela sitt liv har Jens, tack vare sin trevliga attityd, alltid fått rida andras hästar. Han berättar att han är nyfiken och trevlig, på så sätt har han fått kontakt med hästägare. Ridning och hästar engagerar. Vill du som ponnyryttare att mamma och pappa ska skjutsa dig till tävlingar måste du få dem att själva tycka att det är roligt. Helt plötsligt skriker Jens:- Väx upp för i helvete! Det går inte att rycka ponnyn i munnen och ha en dålig attityd. Ni äger er situation. Det går inte att lägga skulden på någon annan.Det är tydligt att Jens når åhörarna inne på Knytpunkten i Strömsholm. Efter att alla har flugit högt upp i luften av hans skrik sitter de nu knäpptysta, och är nästan generade av igenkänning. Alla förstår vi vad han menar. Jens personliga utvecklingFör tre år sedan märkte Jens att han aldrig kom någon vart med sina resultat. Han blev aldrig inbjuden till de stora tävlingarna, utan kuskade runt till Europas mindre arrangemang. Egentligen var han inte sämre än någon annan och han hade bra hästar, så han kunde inte riktigt förstå varför det aldrig lossnade för honom. På inrådan av idrottspsykologen Johan Plate räknade Jens ut hur mycket tid han satsade enbart på sporten. Inte förrän då insåg han hur mycket tid som varje dag gick åt till att driva gården och ordna med inkomsten. Så lite som tio procent av sin vardag ägnade han åt sin sportsliga utveckling. Jens samlade mod till att våga ringa sina förebilder Marcus Ehning och Rolf Göran Bengtsson, för att fråga hur mycket tid de räknade med att de ägnade enbart åt sporten. Föga förvånande svarade de att de la mellan 85 och 90 procent.- Jag slet som ett djur, fast åt fel håll, säger Jens allvarligt.Han fortsätter med att berätta om vikten av att kunna hantera sin prestationsångest och sina känslor. Varje gång Jens skulle rida i samma klass som sin idol Rolf-Göran Bengtsson fick han enorma prestationskrav. Till slut gick det så långt att han blev tvungen att ta tjuren vid hornen.Över en fika sa han som det var till Rolf-Göran, vars reaktion var något oväntad. Den store världsstjärnan blev förvånad över Jens prestationsångest och öste ur sig beundran över att Jens vågade rida en sådan hetsig häst som Lunatic.- På tre minuter var min prestationsångest över. Så enkelt var det. Allt sitter i våra huvuden, säger Jens till åhörarna som lyssnar spänt. Från kalkon till kanonInför EM i somras hade hela laget haft en fantastisk säsong. De hade siktet inställt på att ta hem guldet. Första delomgången red alla jättebra, men inför andra omgången hade Jens en fruktansvärd natt. Lite sömn, mycket stress och ingen mat på morgonen fick honom ur balans. De goda förutsättningarna sattes helt ur spel när Jens drog på sig hela 20 fel i andra rundan. Frustrationen var enorm. Luntaic fick genomgå rigorösa veterinärundersökningar.- Säkert 20 veterinärer tittade på honom, bara för att komma fram till slutsatsen att det var mig det var fel på, berättar Jens. Hästen var i utmärkt form.Han fick träffa landslagets mentala tränare Esther Müller. De hade en session som varade i en och en halv timme. Nu ber Jens publiken på Strömsholm att lyfta upp armarna och fötterna i luften. Och så visar han. Snurra höger ben och höger arm, och vifta upp och ner med vänster arm och vänster ben. Åhörarna börjar gapskratta. Det är helt omöjligt.- Nu har ni fokus på mig som står här och pratar, då kan ni inte koncentrera er på en enkel uppgift, säger han med ett stort leende.Efter att ha gått in i stenhård koncentration med hjälp av Esthers coachning och övningar sov Jens en halvtimme. Sedan var katastrofritten som bortsköljd. Dagen efter red han en av sitt livs bästa ritter och säkrade bronsmedaljen till sitt lag. Jens säger att han i princip skulle kunna rida så bra varje dag. Men den enorma fokuseringen och uppladdningen går inte att jobba upp så ofta. Våga vara ärlig mot dig självOavsett vilken hängivenhet du har tycker Jens att du ska sätta upp små och stora mål. Det behöver inte vara tävlingsinriktade mål utan kan vara mål som att våga galoppera, kunna rida utan stigbyglar och så vidare. Så länge du har ett mål hjälper det dig att utvecklas.Han påminner åhörarna om att inte vara rädda för att visa svagheter och att vara ärliga mot sig själva. Bli inte tyst, prata om dina svagheter för att kunna komma vidare.- Äg era mål, avslutar Jens.http://m.hippson.se/article-item.html?id=156391
Baricha
Hoppade som sagt Baricha igår och det gick kanon! Började med lite trestuds och det är svårt att få fram drt här kvicka i henne eftersom hon har blivit lite nonchalant på småhinder... Sen hoppade vi fem och en halva och la upp det på en meter ocj jäklar vad hon hoppade! Kände verkligen det här trycket som man vill ha i språnger och högt över var hon också! Var jätteroligt att få hoppa lite! Är så himla sugen!
Hoppning
Jag ska hoppa idag! Känns som om jag imte har gjprt det på evigheter! Ska bli så jäkla roligt och taggad till tusen är jag. haha som om jag inye fått mat på flera dagar.. Baricha är det som ska trimmas men först lite jobb! Arbetsdag i stallet. Ska fixa alla hagar och få bort aööt sly och även göra så att det blir en ridväg runt om hagarna! Kommer bli toppen tror jag.
Promenix
Pigg ponny med mycket energi idag! 
One Direction
Biljetterna släpp på lördag men man kam redan förbeställa... Jag vill så gärna gå!!! Det skulle vara som en dröm. Den känslan när man var på konserten. Jag vill uppleva den igen! Jag skulle kunna göra det tusen gånger utan att det blir uttjatat. Enda problemet är att hitta någon som vill gå med mig. Forever alone directioner typ... 
Dagen
Bytte bandage på Bosse idag och jag kan säga att det inte är det vackraste jag har gjort men det funkar, tog tempen och den hade stigit 4 grader. Inte jättemycket men får hålla lite koll bara. Imorgon är det stilterräng och kanske ska man kolla lite?
Saknar sommaren!
Torsdag
Idag är jag förvånandsvärt glad! Tar nya tag och även fast torsdagar är skitdagar så känne jag mig pigg! Skolan sen stallet som vanligt. Ska byta bandage och ta tempen, tog den igår och då hande han ingen feber vilket var skönt. Fredag imon! Även fälttävlan i helgen även om jag bara ska vara åskådare så längtar man lite! 
Statistiken
Gud vad roligt det var när jag gick in och kollade på statistiken och såg att den ökar för varje dag! Det blir bara roligare att hålla igång bloggen och det är ni som gör det!
Att börja om
Nu är jag tillbaka där vi en gång var i februari i år. Tillbaka med en skadad häst. Även fast det ser hoppfullt ut känns det endå hopplöst. Dettar tid det här. Man måste låta det ta tid och jag har gjort det en gång och det gick endå inte och nu måste jag göra det igen. En gång till. Ena stunden så känner jag att jag orkar inte. Vad är det för garanti att han verkligen håller. Samtidigt som jag känner att jag kan låta det här ta hur lång tid som helst, bara han blir frisk. Jag vill inget hellre i hela världen att han ska bli frisk. kunna få ut och galoppera på fält. Tagga igång till tusen så fort han ser ett hinder och kunna få boka och springa fritt i sin egna hage. Det gör ont, det gör ont att se honom med bandage på benen och längtan efter sina kompisar när de får gå ut och han gnäggar nonstopp. Men det glädjer mig att komma till stallt varje dag och se sen där vita fluffiga ponnyn med glimten i ögat. Att han blir så glad att få gå ut och gå en runda dom där ynka 10 minutrarna varje dag.
När man kollar igenom bilder videoklipp och alla rosetter vi har plockat på oss ger mig motivation. Vi har inte visat vad vi går för än. Inte ens nära. Alla fina lovord från tränare och alla träningar som satt som en smäck. Jag kommer ihåg de sista hoppträningarna då tränaren inte hade något att säga för det gick så jäkla bra. Det var klockrent och då var det svåra msv b banor som vi lekte oss igenom. Vi har tagit oss långt på bara två år. Vi har klättrar i klasserna och vi har blivit ett team.
Han är min soulmate, bror, familjemedlem och bästa vän.
Läger!!!!
Oktober har vi bokat in ett läger hos Maria med mina vänner från växjö! Längtar som en tok eftersom jag inte har sett dom sedan januari! Ni kanske undrar hur jag kan åka när jag har en konvalescent häst? Det är nämligen så att jag ska få låna Marias 5 åring Amborella! Jag har ridit den hästen förrut och det är en jättehärlig häst som jag klickde med direkt! Blev såklart superglad när jag fick höra det! Kan det inte bara bli oktober nu? 
Jag heter Julia Lorentzson, här får du veta mycket om mitt liv som tävlingsryttare och följa med i mina med och motgångar. Jag har två hästor som heter Picasso som är en valack född 01 som jag haft i 2,5 år och WHAT's Castor född 08. Hoppas du tycker om min blogg.
