julialorentzson

Jag behöver träna på att inte göra för mycket. Jag krånglar gärna till det och vill ha för mycket kontroll. Så att inte krångla för mycket. Sen vill jag även bli bättre på att ge eftergift i sprången. Innan satt min balans i tyglarna och det hänger lite kvar över språnget. Så jag vill ge mer eftergift utan att kasta mig. Ibland gör jag det ibland mindre. Så det är två saker jag måste bli bättre på. 

Jag började rida år 2008 på ridskolan och det började med att jag var på öppet hus på himlabacken och man fick rida borsta och pyssla med hästen man tog hand om. Jag fastnade för det direkt och bestämde mig helt enkelt för att börja rida. Jag var 10 åt gammal och har ridit i snart 6 år. 

Har knåpat ihåp en outfitt som jag skulle vilja ha! Färgerna på bilderna är inte rättvisa med verkligheten så ni får ta det med en nypa salt! Sen kan man förståss variera schabreket och panbandet. hittade ingen bra bild på kavajen heller...

Jag känner att jag inte kan släppa hästarna. Jag vet att det kommer få det bra och sådär men just det att jag inte är där gör mig orolig. Jag vill kunna släppa det, jag behöver släppa det för min egna skull. Kunna slappna av.

Castor har fått sår i mungiporna som jack kan man säga och jag vet inte vart det kommer ifrån? Antingen har han ätit något vasst eller så är det bettet? Men bettet är inte för litet och om det skulle vara bettet så skulle det vara mer skav tycker jag. nu är det liksom jack? Eller så har han varit torr och så har det spruckigt när jag ridit med bett? Iaf så smörjde jag in med idomin. Jag hoppas att det läker tills jag kommer hem. Jag är inte sugen på att rida på hack just nu. Man jag ska köpa bettplattor så att det iaf inte skaver vid ringarna. Han ska inte ridas så mycket och mest skrtitta så jag hoppas att det torkar till och läker. 

 

Jag måste släppa det. Sluta tänka på det och bara ha roligt och komma tillbaka med ny energi för att ta mig igenom alla problem och jobbiga saker. Får väl se om jag lyckas. Är inte min starka sida precis. 

Äntligen sportlov! Har längtat hela veckan och nu kan jag äntligen slappna av! Ska bli helt underbart och jag kommer att släppa allt! Länge sedan man gjorde det! 

Åkte net till ridhuset imorse och red igenom Bosse. Han var jättefin i skritten och traven men han blev jätte sur i galoppen. Vet inte riktigt vad det var men jag tror att han har träningsverk sen igår då vi galoperade ganska mycket. Han är fortfarande väldigt svag i bakbenen så han orkar inte galopera fram i galopsprången vilket gör att det blir väldigt struttigt. Men det blev bättre mot slutet. Jag red mest tempoväxlingar och han kortade sig riktigt bra och det gör att längningarna blir bra ocskså. Men jag måste stärka upp honom mer. 

Usch vaknade upp med hals ont och matt vilket är sådär lagom kul när vi snart ska åka. Ska försöka vila såfort jag blir klar med uppsatsen som ska in ikv. Men det som gjorde min fredag är att kavajen har kommit och den passar!!!!!!! Lycklig! Den var på halva priset så jag passade på! Tur får man ha ibland.

 

Jag skulle egentligen ha ridit tre hästar idag men det blev bara två, haha. Baricha hade tappat en sko så det blev ingen ridning och mamma följde med ut på Bosse en sväng i skogen! Han tyckte det var så kul. Han sprutade av glädje när han fick galopera och springa av sig! Man blir själv så lycklig om han är det. Castor skötte sig jättebra och var jättetrevlig att rida! Så vill jag ha honom när jag rider ut! 

Glad alla hjärtans dag till alla er där ute! Jag är som många andra forever alone men det gör absolut ingenting! Idag har jag tre hästar att fixa plus en uppsats som ska in. Ska ner och hoppa Baricha en sväng och sen har jag mina hästar som ska gå lite lugnt! Sen får vi se om jag hinner packa lite också! Hoppas ni får en bra fredag! 

Hittade animo likn kavajen på rea på Charlies så jag passade på! Dock har jag inte provat den men jag hoppas innerligt att den passar!!!!!! Så slipper jag lägga skjortan på en annan...

Har planerat in fem tävlingar nu sammanlagt för Bosse och Castor.

 

9/3 - Tingsryd 1m 1,10m, Debut på Castor

 

22/3 - Udden 1m 1,10m på Castor

 

23/7 - Växjö Dressyr LB.1 på Bosse (lagtävling)

 

Sen är det två till dressyrtävlingar som jag inte riktigt vet datumen på än. Men så här ser det ut och jag har inte kommit längre! Har ingen koll på hästävlingar haha! 

Hoppträning stod på schemat idag! Idag var han väldigt lydig, nästan för lydig. Jag tyckte också att han var lite trött men jag tror att det är pälsfällning på G. Iaf så var det en lydnadsbana och hindrena låg på 1m 1,10m så det var ändå inte jättelågt. Han var jättefin men jag gjorde en miss och han gjorde en. Jag försökte trycka iväg honom vilket jag inte skulle ha gjort så det blev pannkaka eftersom han gick i form så var han inte med på det. Så jag måste tänka på det att huvudet måste upp. Sen var det en murmatta som han fick för sig var jätteläskig så han stannade en gång. Det var en häst innan som stannade så jag vet inte om han kollade på han eftersom han inte brukar vara tittig, men annars gick det super och Mats tycker att vi passar jättebra plus att sista rundat satt som en klocka! 

 

Känns osm om jag börjar få lite flyt nu i hoppningen och jag börjar hitta lite knappar! 

Här kommer bilder. Det är så att min kusin och hennes kompis skulle spela in en reklamfilm. Så jag och Bosse blev sagofigurer. 

Tänk att dagarna aldrig blir som man har tänkt. Red bara Bosse idag och jag gjorde en väldigt rolig grej som kommer ut senare på bloggen så håll koll! Castor fick vila för att jag hade massa plugg att ta mig igenom. Nu ska jag koppla av och spendera lite til till mig själv men som sagt Bosses ridpass kommer ut senare!!!!

Stallet klart nu och jag red faktiskt båda två. Jag kom ut till stallet och fick en energikick för att vädret var helt underbart. Men när jag var mitt i mockningen så fick jag huvudvärk vilket jag forfarande har. Det gör mig väldigt trött och jag har suttit med läxorna en bra stund nu. Jag börjad med Castor och han var så jäkla pigg. Vilket innebar att han for rätt upp i luften. När han blir stark så vill jag ha konstroll och när jag tar förhållningar så tycker han inte om det och då springer han iväg och bockar. Även stegrar vilekt stör min ridning. För om jag släppte efter så gjorde han likadant. Så mamma kom ut och så galoperade jag på en volt runt om henne, inga krav bara att han inte skulle dra iväg. Var stadig i handen och rörde knappt den. Då gick det. så jag gjorde det ett bra tag så att han bara skulle rulla på och han var bättre i slutet. 
Han samlar på sig energi hela tiden. Jag körde slut på han i lördags och han vilade igår och så har han så mycket energi idag? Sen gjorde det inte saken bättre att jag hade huvudvärk. Han är bättre i ridhuset så jag hoppas att han lägger va med dumheterna för jag har ingen lust att flyga av. Fine att han blir stak men att han dummar sig med att bocka och ställa sig upp då är det inte så roligt. Jag ska försöka komma ut mer på skogsvägar och bara galoppera eftersom det är mer inhängat. 

 

Bosse skrittade jag en sväng barbacka för att han skulle få sträcka på sig. Glad och pigg ponny. Nu när det börjar bli lite mjukare på marken har jag tänkt att jag ska rida lite mer ordentligt. När skogsvägarna blir mjuka och fina är det perfekt att rida på! 

 

Så trött och huvudvärk och två pigga hästar plus massa plugg är vad min måndag bestod av. Happy life. 

Älskar denna låt. Ni måste lyssna om ni inte redan hört den! 

Äntligen hemma! Har jobbat i 12 h och är supertrött men jag har en engelskauppsats som ska in på onsdag som jag måste sätta mig med.. Inte så kul men klockan är ändå inte så mycket. Har missat PA så ska kanske kolla på det innan sovdags. 

 

När jag kollade på tävlingen idag så är jag jäkligt glad att jag har gått över till häst för fy f**n vad ponnyungar rider ny för tiden. Slänger och flänger utan kontroll och jag diskuterade det med en kompis att det är inte många som klarar av att ta snäva svängar och ha konstroll och inte ligga i undertempo. De fick rida längre vägar bara för att de inte hade tillräckligt mycket kontroll över ponnyn. De var de som red sakta med snäva vägar som vann. Hur bra är det? Nej ponnyvärlden ni får ta och tänka om.... 

Tiden går och jag skulle gärna velat börja med en engelska uppsats som ska in på onsdag men tiden har inte räckt till. Inte imon heller då jag jobbar som funtionär hela dan.. Hästarna får vila imon för tävlingen lär väl hålla på till sent på kvällen. Men något som gjorde mig glad idag är att jag kan vara med på den lokala hopptävlingen den 22 mars på lördagen och åka på div ll dressyr med bosse på söndagen! Var orolig att det skulle vara på samma dag men ibland har man tur! Hoppas jag kan träffa otroligt saknade vänner däruppe som jag inte sett på evigheter! Längtar som bara den, Finns en person däruppe som stöttat mig när Bosse varit sjuk och jag bara längtar efter att få träffa henne! Ni vet det finns bara vissa personer som gått igenom samma sak och vet exakt hur det känns! 

när jag tänker efter har jag haft en sådan jäkla tur att min ponny blivit frtisk. Min kompis har nyss fått reda på att hennes ponny är alvarligt skadad och kommer att stå tills sommaren och de vet inte om han kommer bli bra. Hon har lagt ner sin själ på denna ponnyn och hon förtjänade det verkligen inte. Det får mig att inse vilken tur jag har haft. Jag kommer förhoppningsvis att kunna rida och tävla dresyr på Bosse. Jag vet hur j*vla jobbigt det är att inte veta och så många gånger jag har mött folk som har sagt, men nu är det sista försöket va? Det kommer inte sluta väl och folk som tror att det har varit slutet och vissa som har sagt men han kommer aldrig bli ridbar igen det är bara att ge upp. Jag gav inte upp även fast jag var påväg vissa stunder och jag är så förbannat glad att jag inte gjorde det. Tänk om jag inte gett operationen en chans? Det hade jag ångrat så att jag inte hade förlåtit mig själv. Och titta nu! Jag har en frisk ponny och jag är så otroligt glad att han finns kvar i livet så att jag nästan gråter av lycka! Det för mig att känna att mna inte ska ge upp, vad som än händer det lönar sig i slutet. 

Jag tror att mång gått igenom detta och det är inte bara en kotledsinflamtion hiit eller dit utan det är hästens liv som står på spel. Man tänker inte på att man kanske aldrig kommer kunna hoppa en språng igen utan man tänker på om man kommer att få ha kvar sin bästavän i livet! Det är så sjukt svårt och jiobbigt att man knappt kan sätta ord på det. Jag och säker många fler kan säga, jag vet hur det känns. 

Här kommer filmen. Först första banan och sen andra. Första banan är filmad från mitt i. Han var pigg och stark som man bara ser vid vissa tillfälle. första rundan var sämre än andra och man hör nog mamma prata i bakrunde haha!

 

Såg att Sara Carlsson tyckte till om Shockemöhles nya collektion så tänkte att jag passar på jag med!

 

Jag tycker att det var väldigt snygg form och design på allt  dock tilltalar inte alla färger mig. Jag Tyckte det blåa var jättesnyggt och det är verkligen en hiss men det gula är inte riktigt min färg så enligt mig blir det en diss. Det orchirosa var snyggt det också men som sagt inte riktigt min färg men snyggt absolut! Jag tycker att Shockemöhle har lyckats med sin vårkollektion. Den sticker ut lite och jag skulle gärna vilja ha vissa saker! Kommer ut snart i butiken!!!

Sportlov om en och en halv vecka? Tiden går och man hinner knappt med! På sportlovet åker jag 8h upp i Sverige till fjällen och tar en välbehövlig paus från allt. Skola, häst mm. Känns både bra och lite jobbigt då jag har svårt att släppa saker som skolan ex. Men det ska bli skön, har en efterlängtad vän där uppe som jag hoppas jag hinner umgås med! Vad det gäller hästarna så tar Filippa hand om dem, de får vila och skritta lite men jag passar på att de ksa få detlite lugnt när jag inte är hemma. Vila gör ingen skada! 

 

Efter sportlovet går jag i skolan tre dagar och sen bär det av till Göteborg i två dar! Ska bli så kul. Massa vänner och efterlängtade personer som kommer följa med och även personer som bor däruppe som jag kommer att träffa! Ska b li grymmt!!!!! Älskar verkligen Göteborg och jag tycker det är en så himla go stad! Så jag har lite saker att se fram emot! Dock så missar jag tävlingen i nybro som skulle varit min debut men tar det i mars ist. Sen missar jag också att åka upp till min tränare. Hon frågade idag men tyvärr så är jag inte hemma. Så synd att missa dessa saker men jag känner att jag behöver få komma iväg och tänka på annat. Åka skidor har jag gjort i nästan hela mitt liv så det ska bli underbart att få komma ut i backarna igen! Dessutom så blir suget efter att rida ännu större! 

Idag var det jobbigt. Vi övade med att han skulle slappna av i överlinjen och inte bara luffsa iväg och jobba med bakbenen. Det gick bra jag gjorde lite öppna och det gick helt okej men sen skulle jag göra skänkelvikning i förlängda hörnlinjen och då gick det inte alls. Han tågade iväg och jag blev lite för hård i handen så vi sket i det och flyttade in bakdelen i skritt på långsidan så att jag kunde vara mjuk i handen och att han inte skulle dra iväg bara för att det blev jobbig så jag fick peta lite med spöt så att han skulle flytta ut bakdelen. Han är dock väldigt känslig för spöt och reagerar väldigt mycket. Det gick bättre efter ett tag men han var lite trotsig och småstudsade då och då. 

 

Det var en lärorik träning som gav mycket men jag känner att det är mycket att jobba på. Jag kan säga att jag vara ganska trött och hade inte riktigt ork att rida fullt ut men jag gjorde mitt bästa och i slutet var traven jättefin och han var avslappnad och stadig i formen och det är dit jag ville komma men det är bara det att jag måste komma över tröskeln men de därskänkelvikningarna. Han blev dessutom lite lat när jag ville korta honom och skulla bara sakta av eller så var det någon slags latmanstrav. Men det var en bra lektion då det gick både bra och dåligt, synd bara att jag inte är helt på topp idag men så är det vissa dagar! 

Kommer ni ihåg hur jag skulle öva på att sitta upp på fel sida med Bosee? Då han fick fullständigt panik så fort jag lyfte foten i "fel" stigbygel. Iaf så har det inte blivit av då jag har behövt ha någon som håller i honom men igår så gick jag ut i stallet och gick ut på fel sida av pallen så jag tänkte varför inte? Lite lat var jag väl också men jag provade och han var gudasnäll och stod helt stilla! Så det har blibit mycket bättre faktiskt. Kanske har det något at göra med att han har flyttat hem? 

Helt slut. Jag är trött som bara den men vad ska man säga? Det är måndag haha. Jag fixade hela stallet idag och red båda hästarna. Castor ble vlite sur på mig för att han tycker att jag är lite "mesig" med tempot och om han inte fick gå fram då flög det upp i luften ist. Så ridpasset gick ut på att få honom lugn och sitta kvar. Han tycker det är jätteroligt men det är inga små bocksprång det där! Men det gick bättre i slutet då han fick av sig lite energi. 

 

Bosse jobbade jag bara i skritt och trav. Mycket igångsättningar och avsaktningar på rakt spår. Fick jobba mycket med sitsen idag för han hade också lite energi. Men han gick bra han också!

 

Imorgon är det Maria träning med Castor! Taggad!!! 

Nu är det februari och det är nästan ett år sedan vi upptäckte att han var halt. Det hat tagit lång tid och det har varit en jäkla resa. 

Det började med två kotledsinflamationer och en knäinflamation i frambenen. vi behandlade och han blev inte bättre så vi röntgade och såg att han hade en urkalkning och valde att behandla med tildrin ett franskt recept som vi gav form av dropp. Tildrinet gick inte på försäkringen och det var inte det billigaste. Så jag satt där själv ed min älskade ponny i 3 timmar och väntade på att droppet skulle ta slut. Det var inte roligt att sitt där och vänta och man visste inte ens om det skulle hjälpa? Sen nnär vi väl fick åka hem så skulle det ta en månad tills vi kunde åka in igen och kolla honom. Allt detta tog ca 2 månader. Vi åkte in och man vågade knappt hoppas att han skulle vara frisk. Han haltade inte och han blev friskförklarad. Det var en sån lycka som uppstod, tanken att bara få sitta på sin ponny igen var rena drömmen som blev verklighet. Jag skulle börja sätta igång honom i början på maj och det skulle ta 4 månader till vi skulle vara igång ordentligt och då skulle jag få börja hoppa. Tiden gick och de 4 månaderna var över så fort när allt gick åt skogen... igen...

 

Jag kände att något inte stämde men jag har väldigt lätt för att vara paranoid och inbilla mig saker. Men jag bad iaf vår hovslagare att böja honom och som jag misstänkte var han blockhalt på båda fram. Så vi fick åka in igen och börja om att leta vad felet var för något annat var det än kotledsinflamation eftersom jag satte igång han efter alla konstens regler och tog det så lugnt. så vi röntgade igen men de kunde inte hitta något så vi valde att göra en titthålsoperation i kotorna och se om de kunde hitta något. Det var jobbigt att lämmna ponny till operation och jag grät i timar för jag visste inte hur det skulle gå? Tänk om jag var tvungen att låta honom gå så att han slapp lida mer. Han är min bror, min bästavän, my soulmate och en familjemedlem. Han är mitt ALLT. Sådana tankar hade jag hela tiden och jag mådde skit, allt var bara ett helvete. Dagen innan så borstade jag honom läänge och jag pysslade med honom. Jag satt i boxen och bara såg på honom när han åt. Det var svårt att åka från stallet den dan.

 

De gjorde operationen och hittade en pålagring i ena benet som de tog bort och så rakade de insidan av ledkapslen i båda benen. Jag var tårögd när vi skulle hämta honom eftersom han stog på benen och jag hade varit så nervös eftersom de sövde honom osv. Men han mådde inte så bra efteråt. Han hade lite feber och ville inte äta någonting. Det knöt sig i magen när man såg bandagen på benen och hans matta ögon som var så trötta. Men jag tog dag för dag och jag fick kämpa mig igenom detta och tillslut belv han bättre och sen kom glimten i ögat tillbaka. Han fick stå i boxvila i två veckor och vi fick gå med han 10 min två ggr om dan. Vi skulle byta bandage varannan / vartredje dag. Han hade inga skor så han blev öm om fötterna när jag skulle gå med honom och han gick så försiktigt men han var så glad att få gå de där få meterna om dan och då blir man varm i hela kroppen. 

 

Vi åkte in efter två veckor och de sa att det såg bättre ut och att vi skulle komma in om en månad igen. Så han fick på sig ett par skor och jag fick gå med han längre nu och han fick gå ut i sjukhage igen. Jag gick med han 50-60min om dagen för att de hade sagt att han skulle komma igång fottare och att de var bra för honom. Men tro mig att det är inte lätt att gå men en häst som går på  två ben och drar samtidigt. Han lagrade energi till 100 hästar och såklart tog han ut detnär vi gick. Man är inte så stor och kaxig då när han bockar och stegrar. Jag gick och gick och jag tänkte nu jäklar ska jag kämpa för att det ksa bli bättre. Det fanns ett litet hopp att han skulle bli frisk en liten chans. Det höll mig uppe. 

 

Veckorna gick och vi åkte in igen. Jag drömmde om att jag skulle få lägga ut en bild på instagram och skriva: "Äntligen får an åka hem med en frisk ponny!"

När vi böjde honom och sprang fram och tillbaka så var jag förberedd på det värsta och när jag hörde de orden "Han är frisk, han haltar inte" så kunde jag knappt tro det och jag har knappt smällt det än. Äntligen. Att få sitta upp på honom var så underbart att jag inte kan sätta ord på det. 

 

Nu, ett år senare tänker jag att det har varit en jäkla resa med så många känslor att det har runnit över många gånger. Jag har utsatts för känslomässigt sammanbrott och jag har gått vid hans sida hela tiden. Därför är mitt och hans band så starkt och vi sitter ihop på något sätt. 

 

Han har en sån jäkla kapacitet och han hade viljan till det också. Vi är ett bra team och det är så synd att vi inte fått en ärlig chans att visa vad vi går för. visa alla vad vi kan och bli det "farliga ekipaget". Jag vet inte om vi kommer att kunna visa det för att jag vet inte om han håller och jag vill inte riskera att han blir skadad igen. För jag vill inte det och då är jag villig att välja bort hoppningen för dens skull. Det är därför vi köpte Castor. Eftersom jag vill hoppa och på detta sätt så kan jag det och ha kvar min älskade vän! 

 

Långt inlägg men det är vad vi har gått igenom och det var inte lätt att skriva. 

 

 

 

 

 

Åkte ner till ridhuset i morse och red igenom honom ordentligt. Han var lite jobbig i början då han var full av energi och ville inte jobba direkt bara springa men det blev bättre och han var kalasfin i slutet. Jobbade ganska mycket med enkla skänkelvikningar i skritten och så jobbade och i trave så jobbade jag med att få honom att ta längre och långsammare steg, vilket han kan men tycker är jobbigt. i galoppen så ökade jag temot lite för att jag skulle få honom att tänka framåt då han är lite försiktig ä så länge. Så jag är nöjd med honom idag!

 

Castor ska ridas ut så han får röra på sig inför imorgon!