julialorentzson

Bytte bandage på Bosse idag och jag kan säga att det inte är det vackraste jag har gjort men det funkar, tog tempen och den hade stigit 4 grader. Inte jättemycket men får hålla lite koll bara. Imorgon är det stilterräng och kanske ska man kolla lite? 

Gud vad roligt det var när jag gick in och kollade på statistiken och såg att den ökar för varje dag! Det blir bara roligare att hålla igång bloggen och det är ni som gör det!

Nu är jag tillbaka där vi en gång var i februari i år. Tillbaka med en skadad häst. Även fast det ser hoppfullt ut känns det endå hopplöst. Dettar tid det här. Man måste låta det ta tid och jag har gjort det en gång och det gick endå inte och nu måste jag göra det igen. En gång till. Ena stunden så känner jag att jag orkar inte. Vad är det för garanti att han verkligen håller. Samtidigt som jag känner att jag kan låta det här ta hur lång tid som helst, bara han blir frisk. Jag vill inget hellre i hela världen att han ska bli frisk. kunna få ut och galoppera på fält. Tagga igång till tusen så fort han ser ett hinder och kunna få boka och springa fritt i sin egna hage. Det gör ont, det gör ont att se honom med bandage på benen och längtan efter sina kompisar när de får gå ut och han gnäggar nonstopp. Men det glädjer mig att komma till stallt varje dag och se sen där vita fluffiga ponnyn med glimten i ögat. Att han blir så glad att få gå ut och gå en runda dom där ynka 10 minutrarna varje dag. 

 

När man kollar igenom bilder videoklipp och alla rosetter vi har plockat på oss ger mig motivation. Vi har inte visat vad vi går för än. Inte ens nära. Alla fina lovord från tränare och alla träningar som satt som en smäck. Jag kommer ihåg de sista hoppträningarna då tränaren inte hade något att säga för det gick så jäkla bra. Det var klockrent och då var det svåra msv b banor som vi lekte oss igenom. Vi har tagit oss långt på bara två år. Vi har klättrar i klasserna och vi har blivit ett team. Han är min soulmate, bror, familjemedlem och bästa vän. 

Idag efter skolan är det stallet och Bosse ska jag gå med lite och borsta igenom honom ordentligt! Ska även ha hand om Baricha och trimma henne lite! 

Fick följa med och hämta Bossebus! han stog på benen och var hur gosig och mysig som helt! Operationen gick bra men vi vet inte än vad som är fel eller vad dom har hittat osv. Det får vi reda på imorgon eftersom kirurgen hade hunnit åka innan vi kom... 
När vi skulle gå ut med honom så stog han bara och skakade, lilla killen. Han hade inte ätit någonting så blodsockret var förmodligen jättelågt. Så vi gav honom lite betfor och äppel så piggdade han till riktigt bra! SÅ imorgon får vi reda på mer!

 

Sista lektionen nu. SO såklart... Sen bär det av till stallet en sväng så mer uppdatering kommer senare! 

Tänkte uppdatera er om Baricha lite! 
VI startade vår första lokala hopptävling i augusti och det gick kanon! Vi körde bara en clear round men hon hoppade som om det vore 1,30 på vissa hinder! Vi kom runt och dessutom felfritt. Hon betedde sig som om hon hade gjort det tusen gånger innan. 

I lördags givk vi ut på terrängen och då var hon lite jävlig med mig kan man säga. Hon var förståss bruntstig men hon var som en oxe i handen och drog efter varje hinder. Det blev bättre och bättre så jag beslutade att prova på lite högre hinder på 90-1m och hon hoppar dem utan problem. Hon kollade lite och man kände att hon tvekade men hoppa gjorde hon!

Kanske blir en riktig fälttävlans häst utan henne! Hon utvecklas varje dag och man märker att hon blir starkare. Jag har tänkt att jag ska komma ut på några fler lokala om det är möjlig med hennes ägere mm. 

Ja vad ska man säga... Bosse är halt igen på båda fram och ingen vet vad som är fel. Vi vet att han har ont någonstans i kotan och på måndag ska han opereras och kollas igenom i hela kotan. Känns surt.. Riktigt jäkla surt. Jag hade inte ens börjat hoppa och då börjar man ifrågasätta om han klarar belasting? Iaf så har jag fått mkt tid att pussa och gosa med honom och varje dag ryktas han igenom. Det känns bra att man har tid att göra det. spendera tid med sin bästa vän. 

 

Jag vet att jag inte är den enda som har en häst som är skadad men man känner den där känslan " varför just jag? ".Jag har verkligen gjort efter alla konsten regler och det blir endå inte bra. Allt bara skiter sig. Dessutom är jag jäkligt ridsugen och hoppsugen så in i den! 
VIll ha en frisk häst!!!